Svensk blå anka

Svensk Blå Anka

Historik

I Sverige började de hållas ankor först under medeltiden. Man tror att den svenska ankan initialt kom österifrån, från Pommern under den tiden som Pommern tillhörde Sverige. Den första domesticeringen (medvetet födde upp och kläckte ägg) ägde rum i Kina för minst 2000 år sedan.

Svenska ankor (utom Mysankor) är en domesticerad form av gräsänder (Anas platyrhynchos). Ällingarnas möjlighet till prägling på människor var antagligen en viktig bidragande orsak till att just ankan domectiserades.

I början av 1900-talet samaldes ankorna i Sverige ihop längs med kusten och efter selektering fick raserna sina olika rasstandarder år 1907.

Det var fortfarande populärt att visa upp ankor på fjäderfäutställningar runt 1920-talet, därefter sjönk intresset och år 1960 fanns det mycket få ankor kvar. De sista bestånden ankor återfanns i Skåne. På 1970-talet förekom det individer vars härstamning från ursprunglig lantras var osäker i aveln och under senare årtionden av 1900-talet skedde även en viss inkorsning av pekinganka i lantrasen. Ett arbete för att bevara lantrasen startade i regi av Svenska Lanthönsklubben (SLK).


SLK bildades 1986 och de arbetar bl.a. med att bevara och föröka fjäderfä lantraserna inom levande genbanker. SLK strävar inte efter standardisering och genetisk likriktning av raser utan vill bevara lantrasernas variation och mångfald. Samma princip gäller för höns, ankor och gäss. Bevarandearbetet sker i nära samarbete med ansvarsmyndigheten Jordbruksverket, som rapporterar vidare till FAO.

Vår genbank 9173


Redan år 2015 hade vi bestämt oss för att starta genbank på svensk blå anka. Vid den tidpunkten var blå ankan starkt utrotningshotad enligt SLK rödlista. Det var inget som lät sig göras i en handvändning, det var först under senhösten 2017 som vi fick vårt genbankskontrakt. Vi köpte genbanksregisterade djur från tre olika platser i Sverige innan vår avelsgrupp var klar. Idag är den svenska blå ankan fortfarande en hotad ras, men glädjande nog ser läget bättre ut idag än för bara ett par år sedan.

STORLEK


Rasen är robust av medelstorlek.

En andrik väger 3 - 3,5 kg och en anka 2,5 - 3 kg, vilket är lite större än den svenska gul ankan.

BENFÄRG OCH NÄBB


Benfärgen är orange/skifferfärgade. Näbben är ljust gröngul på andriken och mörkt blågrön/svart på ankorna. Näbbfärgen är det lättaste sättet att skilja på könen.

FJÄDERDRÄKTEN


Blått arvsanlag ger en genomsnittlig färgfördelning på 50 % blå (grå), 25 % svarta och 25 % vit/blåspräckliga (pärlgrå). Vit variabel bröstfläck. Ett par av vingpennor är inte sällan vita. 

VATTEN


Vi köpte våra första ankor innan vi hade grävt en riktig damm och lät de ankor vi hade bada i baljor. Även om jag känner mina fåglar väl var det först vid det första anksläppet i dammen som jag till fullo förstod vidden av vad det innebär att vara en simfågel. En balja är inte samma sak som en vattendrag där fåglarna får möjlighet att simma, dyka och para sig.


Under vintrarna har vi baljor till ankorna i ladan som vi ställer i den gamla gödselrännan efter korna där ankorna numera fått sitt utrymme. På våren när isen smält i dammen och ankorna släpps ut på nytt påminns man alltid av vidden att kunna erbjuda ankorna mycket vatten. Ankor behöver också vatten när det äter. De springer fram och tillbaka mellan baljan och maten för att blöta upp maten, detta gör att det sölar ner ganska mycket. På grund av att de kan väsnas en del och att de sölar ner är de inte lämpliga att hålla på samma yta som höns. Näbbarna är utvecklade för att kunna andas under vatten en kortare stund (en anka kan hålla sig under vattenytan i ungefär 2–5 minuter).

FODER

Ankor betar gräs och äter insekter och vattendjur, under sommartiden stödutfodrar vi dem. Under den kalla årstiden består den större delen av fodergivan av kornkross blandat med en del hönsbas. De ankorna älskar och som muntrar upp och påminner om sommar är hackade salladshuvuden.

På bilden ovan syns en grupp ankor som badar i vår grävda damm. Uppe till höger i bilden står granen som ankorna gärna sover under.

BOENDE

Under sommaren håller vi ankorna i huvudsak utomhus. De har ett litet ankhus som jag aldrig sätt dem gå in i. De söker oftast skydd under en stor gran i direkt anslutning till dammen om vi låter dem sova ute. Med anledning av risken för fågelinfluensa har vi på senare tid tagit in dem under natten.

På bilden till vänster syns ankor som vilar och äter i vår lada. Golvet är täckt av ren halm och det är viktigt att man håller rent till dem och ger dem för att de ska kunna hålla sin fjäderdräkt i god kondition.


Maten är serverad i kattsandlådor, vilket är praktiskt då de kan äta flera stycken samtidigt ur samma låda om de vill, samt att den lilla kanten överst minskar foderspillet.


I bildens vänstra hörn syns en av vattenbajorna, som är placerad nere i den gamla dyngrännan, vilket gör att det lättare hålls rent hos ankorna. Vi har alltid två baljor i ränna och vattnet måste bytas ut morgon och kväll eftersom ankorna smutsar ner det väldigt snabbt.

Lexikon


Älling/ankunge = ankornas ungar

Andrik/andrake/drake/ankbonde = hane

Anka = hona

Älling

Ekobo Gård

Svartnö 161

/42 91 Östhammar

Tel : +46 734496351

E-mail: info@ekobo.se