Svenska Lantraser

Lantraserna har under tiden för det småskaliga och självhushållande bondesamhället varit ett naturligt inslag i det dagliga livet på gårdar från norr till söder i och är idag en del av vår historia och ett levande kulturarv.


Med anledning av att lantraserna inte producerar lika mycket köttt, mjölk,  och ull etc har det helt enkelt inte kunnat konkurera med de förädlade raserna som var mer specialiserade och passade bättre in i det industrialiserade jordbruket (den komersiella matproduktionen) som kom att ta över efter andra världskrigets slut.


ALLA lantraser har varit nära att fullständigt utrotas. Många av raserna inom respektive djurslag är fortfarande akut hotade och raserna är uppsatta på en så kallad  rödlista. Det var först på 1990-talet som man insåg värdet av att bevara den biologiska mångfalden och räddningsarbete för att bevara lantraserna började på föreningsnivå. Innan dess var det enskilda personer som envist hållit fast vid sina djur som blivit rasernas sista utpost, trots tidigare politiska beslut som propagerade för rasernas utrotning.


Vi har påbörjat en småskalig uppfödning av svenska lantraser, samtidigt som vi försöker sprida information om dem. Det är viktigt att man förstår varför och hur vi måste bevara våra gamla raser. Vi har som målsättning att både bevara och bruka våra lantraser på ett så naturligt sätt som möjligt. Hos oss har djuren i första hand ett arbete som landskapsvårdare.


Våra djur är genbankregistrerade inom respektive lantrasförening, vilka bedrvider projekt för att bevara lantraserna.



Lantraser

Lantrasernas historia

Lantrasernas rötter går att spåra till tiden före de omfattande rasimporterna, man kan inte säga vilken ras som är äldst. I de flesta fall var det bara några få djur som mer eller mindre av en ren slump kunde räddas. Hur många gamla lantraser som redan försvunnit innan man införde bevarandeprojekten kan man nu bara spekulera i.


Gemensamt för alla lantraser är att de kom till i ett själhushållande samhälle. Bevarandearbetet sker därför bäst i en miljö för husbehovsproduktion.


Latraserna har alltid levt mycket fritt på gårdarna och de har därför blivit väl anpassade till jordmån, lokalt klimat och rovdjurstryck.

Rasbegreppet

Synen på själva rasbegreppet, vad som är en ras eller inte, har inte varit något statiskt, utan det har förändrats över tiden. Ett vanligt tänkande för 30 år sedan var att en ras hade en speciell färg och utseende och att t.ex. allt som varierade i färg betaraktades som blandras. Lantrasbegreppet vände på så sätt upp och ner på det gängse rastänkandet.


Rasbegreppet när det gäller lantraser omfattar inte detta, idag är det självklart för de flesta av oss att de finns lantraser och att de kan variera i utseende. Här handlar det i stället om ett rent släktskap med djur som har djupt rotade egenskaper snarare än färg och andra ovidkommande egenskaper.


Ekobo Gård

Svartnö 161

/42 91 Östhammar

Tel : +46 734496351

E-mail: info@ekobo.se